Svaret är solklart JA, om det har den effekt på livskvaliteten som jag och Therése upplever.
Jag äter nu efter att ha provat lite olika doser sedan diagnosen för en dryg månad sedan 27 mg C:a (kapslar) på morgonen och fyller på med 10 mg R:n (tabletter) på eftermiddagen vid behov. Är inte klar med doseringstesterna ännu, men effekten är stor. Framförallt har den trötthet som jag så länge känt dagligen, och som gjort att jag minst två av tre dagar varit tvungen att sova minst en timme under dagen, i sort sett försvunnit. Några enstaka gånger har jag blivit så klubbad som jag nästan var varje dag sedan jag började äta. Och knappt alls sedan jag började fylla på med Ritalin på eftermiddagen. Energin att ta tag i grejer har också ökat markant; från att ha känslan av en våt filt som gör det omöjligt att prestera mer än absolut nödvändigt, till att faktiskt vilja göra saker (även om det är en bit kvar, tyvärr).
Medicinen ger helt klart en ökad känsla av välbefinnande och ökat lugn i form av mindre extrem trötthet och ångest/stress. Skönt. För första gången finns ett litet hopp om att kanske inte behöva fortsätta kämpa lika hårt för att nå den där känslan av ”vardagslycka” som jag hört talats om, men som jag bara sett som ett hån tidigare. I min värld har välbefinnandet oftast varit en produkt av ofta hårt arbete, extrema situationer eller total avstängning från omvärlden. Kanske är det inte så för alla?