En mentalt ansträngande vecka och en likaså ansträngande lördag, gjorde att jag hade svårt att hålla huvudet ovanför vattenytan (julen är en jobbig tid, punkt.). Söndagen började då med det enda jag kan komma på som ger lite ”syre”. Ett nästan maniskt träningspass runt Kungsholmen, där jag på tom mage sprang varvet i 4:26 tempo. Ser man det ur träningsperspektiv är det ett högkvalitativt snabbdistanspass, men det kändes mest sjukt… maniskt … ?
Ny medicin för vintern
Vintern är snart här och väglaget ute kommer att bli sämre och sämre för löpning, det vet vi av erfarenhet … Dessutom kommer det säkerligen till och från vara åtskilliga minusgrader vilket jag tycker är jobbigt eftersom jag är så extremt känslig för kyla (Reynauds syndrom), även när jag springer. Vi har alltså investerat i en så kallad ”trainer”. Alltså en ställning för den vanliga cykeln som kopplas till dator och TV. Nu kommer vi att kunna cykla i Alperna hela vintern … Den mäter sträcka, effekt, hjärtslag, lutning, kadens, hastighet och en massa mer. Hela Tour de France kan simuleras om man vill, typ. Kul blir det.
Dagens medicin
Provade en helt ny typ av löppass idag. Tog tunnelbanan till Skarpnäck och sprang därifrån in mot stan via Hellasgården. Mycket trevlig löpning fram till Hammarbybacken och därefter mer som vanligt på Söder, förbi Slussen, Gamla Stan och hem till Kungsholem. Nåja, det blev i alla fall 9 km skogsväg och stig, vilket är kul, och det går ju bra att utöka rundan borta i skogarna kring Hellasgården om man vill det. 85 minuter tog de 16,4 kilometrarna, så det var inte någon superfart, men skönt. Härlig känsla av endorfiner och dopamin efter passet.
Tog sedan för sjunde dagen i rad 18 mg Concerta som jag fick efter ADD diagnosen blev klar för en vecka sedan. Den uppenbara effekten är att jag är mindre trött under dagarna och klarar att koncentrera mig längre tid i sträck.
Nu finns boken att köpa!
”Avklätt in på bara skinnet om kaos, kamp och kärlek i diagnosernas dimma. Asperger möter ADHD i en turbulent med läkande passion.”
– Unni Drougge
Även ADD …
Ja, då var det klart. Nu kan jag skriva in även diagnosen ADD i CV:t. Inte för att det är någon nyhet egentligen. Min Asperger-personlighet överskuggar de flesta av symptomen och jag har klarat mig bra på allmän kognitiv förmåga. Men att där finns koncentrationssvårigheter har jag alltid vetat. Speciellt om något börjar bli tråkigt. Då går det fort utför ner i trötthetsgropen. Krävs det stillasittande börjar jag först skaka på benen, pilla på naglarna eller kladda med penna på papper. Sen somnar jag helt enkelt.
Men vad innebär det då att få denna diagnos. Ja, självklart handlar det om rätten till medicin. Den rätt som egentligen borde vara naturlig även med enbart Aspergerdiagnos, då orsakerna till svårigheter till stora delar är desamma; begränsad tillgång till vissa signalsubstanser. Det är bara symptomen som skiljer en aning. I stället för utåtagerande, impulsivitet eller ren koncentrationssvårigheter, har vi med Asperger även tillgång till våra specialintressen och kan fly dit, eller våra stereotypa rörelsemönster (ticks typ). Eller som i mitt fall att bara somna. Olika sätt att hålla lågan brinnande helt enkelt, men samma problem i botten.
Jag ser nu fram emot möjligheten att få hjälp med mina dopamin- och noradrenalinnivåer på kemisk väg för att kunna undvika de djupaste dalarna. /Torkel
Boken är färdigtryckt
Idag kom de första böckerna från tryckeriet. Snart skall de finnas ute i nätbokhandlarna.
Hässelbyloppet
Tävlingar att se fram emot betyder mycket för välbefinnandet. Hässelbyloppet anmälde jag mig till först efter att jag fixat Lidingöloppet och kände att formen var på topp. Mina 2:13:42 gjorde att motivationen fanns där och jag kände att det var dags att sätta ett prydligt personbästa även på milen.
Underbart väder och Therese fanns med som hejarklack. Värmde upp på startgärdet och ställde mig i fållan. Trångt som vanligt, skön stämning med all energi och osande adrenalin runt omkring.
Kom iväg bra även om det var lite trångt i starten. Första km på 3:39 andra på 3:31. Lite väl fort kanske och drog ner lite. Låg sedan på målfart 3:50 fram till 5 km som klockades på 18:46. PB redan där och än så länge kändes det ok, men det började gå lite tungt upp mot 6 km märket. Kilometern låg kring 4 min. Kunde sedan inte öka då det var svagt uppför och jag körde mig stum. Låg på dryga 4-tempo fram till 9 km och målet 38 min fick släppas. Det blev riktigt jobbigt förbi Hässelby slott och jag hade inte mycket mer att ge. Sista kilometern gick ändå på 3:45 vilket kändes bra. Sluttid 38:47, vilket är den bästa miltiden jag presterat på över 25 år. Inte så dåligt trots allt som 46-åring. Plats 19 tror jag i Herrar 45-klassen.
Välkommen till Halvhalt!
Om att försöka leva ett normalt liv med diagnoserna Aspergers syndrom, ADHD och bulimi.